Sa var det till slut dags for den sista arbetsdagen i Panama. Nu ar det som namndes igar endast Christian kvar da Rickard tog flyget hem imorse. Det kanns lite sorgligt och vemodigt att avsluta arbetet har da det varit mycket roligt och ett fantastiskt satt att lara kanna
Annu ar dock inte arbetet helt slut. Nar Rickard akte mot flygplatsen blev jag sjalv hamtad av var chauffor och kord till Forwoods kontor som ligger centralt placerad i en stor byggnad. Kontoret ar belaget pa 14nde vaningen och ger ett frasch intryck. Det ar ganska litet men innebar att det gick snabbt att lara kanna de som arbetar har. Idag har jag tillsammans med Gerardo Medina, Forwoods skogsingenjor, arbetat igenom den data vi samlat in och lagt in den i Forwoods varderingsmall. Arbetet har gatt bra och det har varit kul att ocksa kanna pa hur de tar att arbeta i kontorsmiljo har nere – inte bara ute i djungeln. Manniskorna pa kontoret ar mycket vanliga och hjalpsamma. De tycker dock att det ar ofattbart att jag (och aven en Señor Timo Lehtonen har jag fatt hora) dricker kaffet svart. De skakade pa huvudet och skrattade nar de inte fick halla ned mjolk och socker i min kaffemugg.
Som sagt sa har det varit en fantastisk tid som arbetare har nere som nu gar mot sitt slut. Vi har varit med om valdigt mycket, traffat mangder av varma manniskor och blivit en
Veckan har ocksa bjudit pa utmaningar och tuffa ogonblick ute i djungeln. Jag har sjalv, trots manga resor, aldrig kommit sa
Det har ocksa varit larorikt att se hur ett svenskt foretag driver sin verksamhet i ett annat land. Sprakskillnader gor det svarare, kulturella olikheter likasa men det finns samtidigt ett gemensamt samforstand i att det galler att driva foretaget framat. Vi har fatt ett bra intryck av hur Forwood driver verksamheten och detta baseras pa en humanitet och gladje som verkar rada bland de anstallda; oavsett om det ar foretagsjurister, chaufforer eller plantagearbetare. Vad galler
Med vanliga halsningar,
Christian
0 kommentarer:
Skicka en kommentar