Reflektion över tiden i Panama

Nu är det två veckor sedan vi avslutade de stora delarna av projektet i Panama. Det sista som vi gjorde var att sammanställa de mätningar vi gjort och se över den process som används vid värderingar av Forwood. Vi utförde mätningarna av trädens omkrets samtidigt som lokal personal uppskattade höjden på träden. Tiden att sammanställa data var dock lite längre för dem och en del information behövde dubbelkollas; därmed har beräkningarna ännu inte kunnat slutföras utan är något som beräknas kunna göras under nästa vecka. Det ska bli mycket spännande att kunna ta del av de nya nuvärdesberäkningarna och också kunna uppskatta den biologiska tillväxten.

Rickard åkte som tidigare nämnt hem för ungefär två veckor sedan men Christian stannade kvar. Efter att arbetet avslutades har han rest runt i Panama men även det gränsande landet Costa Rica. Detta har varit en väldigt spännande upplevelse och det finns många intressanta reflektioner att göra. Några av dem delger han oss nedan.

Först och främst skall det konstateras att det var väldigt enkelt att resa i Panama vilket var något som undertecknad inte riktigt trodde innan avresa. Min bild var att Panama City skulle vara relativt välutvecklat men att det skulle vara helt annorlunda när man lämnade staden. Utan tvekan är det stor skillnad och det finns ingenting i Panama som är i närheten av lika utvecklat som Panama City. Många hade pratat om hur svårt det skulle vara att resa runt i landet och som vi nämnt tidigare sa Forex till oss att det inte skulle gå att finna några bankomater alls. Detta måste anses vara felaktiga påståenden. Vi hade aldrig några problem att finna boende, restauranger eller bankomater att ta ut pengar i och då besökte vi både lite större städer som provinshuvudstäderna David och Santiago men också betydligt mindre Santa Catalina vid kusten.

Det ska dock sägas att det kan vara ett äventyr att resa i Panama. Trots att en hel del bussar fanns att resa med valde vi att hyra en fyrhjulsdriven bil och köra runt på egen hand. Trafiken är helt klart lite hetsigare än i Sverige men man vänjer sig snabbt. Ett problem kan vara bristande skyltning och det tog exempelvis ett antal felkörningar innan man ens tog sig ut ur Panama City. När man väl kör över bron och lämnar staden är det dock inte svårt att hitta då landet egentligen bara innehåller en större väg. Den stora vägen är av relativt bra kvalitet även om det kan dyka upp överraskande hål, medtrafikanter som kör om både på vänster och höger sida samt inte drar sig det minsta för att köra över heldragna linjer.

När man gav sig utanför huvudvägarna så var vägens kvalitet en ständig överraskningskälla. Vägar som är likadant markerade på de få kartor som finns tillgängliga kan lika gärna vara en väg som skulle motsvaras av en 90-landsväg hemma men också en grusväg med flertalet stora hål där hastigheten sällan överskrider 40. Har man gott om tid är detta charmigt men kan självfallet också leda till en viss frustration. Man ska dock undvika att färdas nattetid då det dels pratas en del om överfall men också då vägarna är bristfälligt belysta. Vi råkade ut för en stor storm med ett ordentligt ösregn när vi körde i mörkret vilket ställde till stora svårigheter och man var till slut tvungen att stanna bilen vid vägrenen och vänta ut det värsta. Komiskt för oss i denna situation var att vi stannade ungefär 500 meter från Panamas tredje största stad David där vi också skulle tillbringa natten. På grund av väldigt dålig skyltning och belysning hade vi ingen aning om hur nära vi var.

Då vi även tillbringade en vecka i Costa Rica är det intressant att göra jämförelser länderna emellan. Om man ser till huvudstäderna ser jag klart större attraktion i Panama City än i San José. Det kändes som en fräschare stad med större utbud av aktiviteter. Costa Rica är dock mer utvecklat för turister och infrastrukturen känns aningen bättre och tillgången på hotell och restauranger är större. Det finns exempelvis stora turistbyar vid stränderna vilket var något som kändes som att det inte fanns så mycket av i Panama. Det var alltså aningen enklare att resa i Costa Rica men betydligt mer spännande i Panama och aldrig svårt nog att resa så att det innebar några större problem.

Nu är det dags för resa hemåt där den sista delen i arbetet ska sammanställas.

Med vänliga hälsningar,

Christian

Dag 8: Avslutande arbetsdag pa Forwoods kontor i Panama City

Sa var det till slut dags for den sista arbetsdagen i Panama. Nu ar det som namndes igar endast Christian kvar da Rickard tog flyget hem imorse. Det kanns lite sorgligt och vemodigt att avsluta arbetet har da det varit mycket roligt och ett fantastiskt satt att lara kanna Panama och dess manniskor. Vi kommer att ta med oss otaliga minnen fran denna vecka.

Annu ar dock inte arbetet helt slut. Nar Rickard akte mot flygplatsen blev jag sjalv hamtad av var chauffor och kord till Forwoods kontor som ligger centralt placerad i en stor byggnad. Kontoret ar belaget pa 14nde vaningen och ger ett frasch intryck. Det ar ganska litet men innebar att det gick snabbt att lara kanna de som arbetar har. Idag har jag tillsammans med Gerardo Medina, Forwoods skogsingenjor, arbetat igenom den data vi samlat in och lagt in den i Forwoods varderingsmall. Arbetet har gatt bra och det har varit kul att ocksa kanna pa hur de tar att arbeta i kontorsmiljo har nere – inte bara ute i djungeln. Manniskorna pa kontoret ar mycket vanliga och hjalpsamma. De tycker dock att det ar ofattbart att jag (och aven en Señor Timo Lehtonen har jag fatt hora) dricker kaffet svart. De skakade pa huvudet och skrattade nar de inte fick halla ned mjolk och socker i min kaffemugg.

Som sagt sa har det varit en fantastisk tid som arbetare har nere som nu gar mot sitt slut. Vi har varit med om valdigt mycket, traffat mangder av varma manniskor och blivit en del av en ny kultur. Nar jag sitter och reflekterar over var tid har sa slar det mig hur mycket gladje det finns i manniskorna har och hur vanliga de ar. Alla har tid for att hjalpa dig – fran anstallda pa Forwood till manniskor pa gatan – och man forvantar sig (oftast) inte att fa nagot tillbaka for det.

Veckan har ocksa bjudit pa utmaningar och tuffa ogonblick ute i djungeln. Jag har sjalv, trots manga resor, aldrig kommit sa nara denna typ av vildmark. Vi har sett djur, atit frukter direkt fran traden och behovt anvanda vara machetes for att overhuudtaget ta oss framat. Manga manniskor betalar for att ga pa guidade turer genom djungler som inte ens ar i narheten av de vi har besökt. Kontrasten till det livet man lever hemma ar intressant och valdigt rolig. Man inser vilket skyddat och sakert liv man lever i Sverige och hur mycket annat det finns i varlden.

Det har ocksa varit larorikt att se hur ett svenskt foretag driver sin verksamhet i ett annat land. Sprakskillnader gor det svarare, kulturella olikheter likasa men det finns samtidigt ett gemensamt samforstand i att det galler att driva foretaget framat. Vi har fatt ett bra intryck av hur Forwood driver verksamheten och detta baseras pa en humanitet och gladje som verkar rada bland de anstallda; oavsett om det ar foretagsjurister, chaufforer eller plantagearbetare. Vad galler Panama som land sa ar det nog ett ratt gynnsamt land att driva business i om an ska gora det i Centralamerika. Det kanns hyffsat stabilt och valutvecklat; i alla fall i narheten av Panama City. Det ar dessutom som sagt ett fascinerande och valdigt vackert land som bade jag och Rickard hoppas pa att fa aterse.

Med vanliga halsningar,

Christian

Dag 7: Ledighet i paradiset

Efter sex dygns intensivt arbete bestämde vi oss för att ta en ledig dag för att försöka lära känna Panama ytterligare. Det kändes också som ett sätt för att skapa ytterligare förståelse för kontrasterna och skillnaderna mellan olika områden och standarder i Panama. Vi tog tidigt imorse en taxi ut till Amador Causeway som är en ö precis utanför Panama City. Detta anses vara något av Panama Citys motsvarighet till Kaliforniens motsvarighet Santa Monica Boulevard och ger förträffliga möjligheter till promenader, utsikter över staden och fina restauranger.

Efter att ha tittat omkring lite i området tog vi en båt till en ö ungefär en timme från Amador Causeway. Ön hette Isla Taboga och var en vacker paradisö med djupa djungler, vackra stränder och ljusblått vatten. Vid tidpunkten då vi anlände sken solen och efter en liten promenad lade vi oss bestämt på stranden och njöt av livet. Efter solande, badande och lite lek gick vi till en mycket charmig restaurang där det serverades mat från havet. Den hade en väldigt vacker utsikt och var roligt inredd. Det visades också fotboll och vi satte oss ned med holländare och panameser och såg Spanien ta sitt första VM-guld. Efter detta var vädret som förbytt och nu öste regnet ned så vi tog nästa båt tillbaka till fastlandet.

Väl hemma igen har vi ordnat lite inför sista dagens arbete imorgon. Då ska allt arbete vi utfört sammanställs med personalen på Forwoods kontor. Det ska bli spännande att både lära sig om hur deras värderingsprocess fungerar men också kunna komma med egna inputs. Rickard lämnar dock för att bege sig tillbaka till Sverige imorgon så det blir Christian som står för de avslutande delarna här nere. När vi väl kommer hem väntar lite slutförande arbete även om det mesta har lyckats ordnats här nere.

Med vänliga hälsningar,

Christian och Rickard

Dag 6: Nattskiftet

Efter att ha avverkat hela Darien under en lång svettig dag stod vi inför valet att antingen bege oss raka vägen hem till Panama City eller att färdas ytterligare ett par timmar bort mot Javitza nära gränsen mot Colombia. Efter en längre diskussion bestämde vi oss för att återvända till Panama City på fredagskvällen. Det var ett oerhört tufft beslut att ta men i slutändan handlade det om vad som var bäst för projektet. Vi kom fram till att vi skulle behöva de sista dagarna för att skriva vår rapport och utföra alla beräkningar och att kvaliteten skulle bli lidande om vi valde att resa till Javitza. Vi hoppas att vi ska kunna få en ny chans inom en snar framtid.

Vi lämnade Darien omkring 1800 på fredagskvällen. På vägen stannade vi i ett litet samhälle kallat Margarita och åt en sen middag. I den lokala livsmedelsbutiken inhandlade vi också en hel del förnödenheter som skulle behövas vid hemkomsten till Panama City. Vi laddade upp med ett antal Red Bull, salta kex från Crisp och ett stort paket russin. Vi var nu redo för nattskiftet.

Vi anlände till vår bas kring 2200 och inledde arbetet med rapportskrivning och värderingen. Det var oerhört spännande att sätta sig in i helt nya områden. Rickard lade fokus på att förstå redovisningsstandarden IAS 41 och bryta ut de viktigaste aspekterna för Forwoods verksamhet. Under den sena kvällen och natten började Rickard förstå charmen med redovisning.

Christian arbetade med de datablad som Forwood använder för att analysera data. Datan i det här fallet är naturligtvis resultatet av de mätningar vi spenderat en arbetsvecka på att utföra. I modellerna tillkommer makro- och mikroekonomiska faktorer som marknadspriser och räntesatser. En stor utmaning låg i att förstå de ekonomiska termerna på spanska. Christian förbannade både vårt lexikon, Google Translate och Bablefish som inte hjälpte.

Det var en tuff natt men fram mot 0330 var det två trötta killar som konstaterade att det hade producerat en hel del bra saker under nattskiftet. Det var en väldigt lång och jobbig natt men definitivt en natt man kommer att minnas med glädje. Det var mycket skämt och skrattet under arbetets gång. Vi gick och lade oss och sov i tre timmar innan vi klev upp fortsatte. Vi är övertygaded om att resultatet kommer att göra vår uppdragsgivare nöjd.

Dag 5: Solen skiner

Gårdagens blogginlägg avslutades med att det var dags för fest och BBQ på Forwoods ranch i närheten av plantagen i Darien. Den var både för vår skull men också för en anställd som fyllde år. Ett tiotal gäster hade samlats bestående av allt från anställda på kontoret i Panama City, chaufförer och plantageansvariga. Det bjöds på kött i massor och som tilltugg något som liknande palmhjärta. Kvällen blev en stor succé och det hela ackompanjerades av en bilstereo som endast tilläts spela salsa denna kväll. Det dansades även till salsan med lyckat resultat för de lokala förmågorna och mindre lyckat resultat när Christian gav sig på ett försök.

Idag tog vi våra avslutande pass ute på fältet och nu är allt insamlingsarbete avslutat. Christian gav sig iväg till plantagen Clarito och Mundito vilket innebar en färd in i vackra provinsen Darien. Tillsammans med nya guider tog han sig an att mäta lite yngre plantage som dock redan vuxit på sig rejält. Intressant att se då dessa plantager nästan var lika stora som några betydligt äldre och med många träd kvar. Christians tur innebar hård fyrhjulingskörning i väldigt kuperad terräng; en tur som till slut blev för hård för fyrhjulingen som fick punktering.

Rickards dag gick också i fyrhjulingens och i värmens tecken. Plantagen Tortij och Rio Congo låg högt upp på krönet av några av de enorma kullar som utgör stor del av Dariens landskap. Under dagen skulle ett område på omkring 500 hektar täckas. Att ta sig över plantagen till fots skulle enligt våra Panamanesiska vänner ta tre timmar. Mellan varje mätzon tog det 20-30 minuters körning med fyrhjuling i en mycket böljande och öppen terräng. Det öppna landskapet gjorde det omöjligt att värja sig för den gassande solen och det var just solen som skulle visa sig vara dagens tuffaste utmaning. Tortij och Rio Congo består till största delen av ungträd varför inte heller mätzonerna gav någon skugga. Plantagen utgjorde också betesmark för Forwoods omkring 200 beteskor och från och till under dagen tittade kor fram genom det höga gräset. Boskapsfållorna passerades också under dagen där fick Rickard se hur experter vallar boskap.

Det var en oerhört torr dag. Luften var full av damm som yrde när arbetslaget tog sig fram på sina fyrhjulingar och stora insektssvärmar kretsade kring sällskapet. Fyrhjulingarna hade en tendens att överhetta i solen som också gjorde dem skållande heta att åka på. Värmen från motorn och det uppvärmda schassit brände igenom kläder och stövlar. Vid varje mätzon täcktes fyrhjulingarna med stora teakblad i ett försök att kyla ner dem. Vatten var för Rickard och hans arbetslag en oerhört kär tillgång denna femte dag. Tyvärr, tog det ungefär en timma för vattnet att nå en temperatur på omkring 40 grader. Det var nödvändigt att hela tiden men det var varken gott eller läskande. Trots värmen hade Rickard en av sina härligaste dagar uppe på Dariens kullar.

En rolig sak som hände idag för Christian var när han skulle åka in i området Darien. Precis när han skulle åka över gränsen berättade chauffören att man behövde pass för att åka tillbaka. Då de inte sagt något om detta innan och då man vanligtvis inte tar med passet ut i fält så hade inte Christian detta med sig. Nåväl, efter lite prat med militären som bestämde som sa att det var okej ändå för den här gången så åkte man över gränsen. Efter att ha avslutat mätningarna i Darien så kom vi återigen till gränsstationen. Den storvuxna militären stegade denna gång bestämt fram mot bilen med en sur uppsyn. Han vinkade att få vindrutan neddragen, lutade sig sedan in i bilen och pekade på Christian och sa argt; ”You, pasaporte!”. En mycket nervös stämning spreds i bilen som inte underlättades av att mannen hade ett stort gevär hängandes över magen som putade in i bilen. Efter några sekunders skräckslagen tystnad så brast mannen ut i ett stort leende och sa ”Just kidding, go!”.
Som sagt, soligt var det idag – fram tills helt plötsligt nu på kvällen. Ena stunden satt man ute i solen och skrev och nästa var man tvungen att snabbt skynda sig in under tak då ett ösregn gjorde entré. Tre saker har vi konstaterat om vädret under sommaren i Panama. Det första är att man varje dag kan räkna med någon form av värme och sol. Det andra är att man varje dag kan räkna med någon form av regn och åska. Det tredje är att det är väldigt svårt att förutspå när de olika väderförhållandena kommer.

En annan sak vi lärt oss är det inte är helt nödvändigt att ha mat med sig ut på fältet. Varje dag har vi nämligen blivit bjudna på massvis av frukter av våra rutinerade guider. Det har varit allt från mer vanliga frukter såsom banan och mango till mer exotiska såsom sockerrör, kokosnöt och guava. Ett exempel är idag då det efter hårt kämpande med de fem första testzonerna blev paus i arbetarnas stuga på fältet. Vi satte oss i skuggan och väntade medan de gick på jakt efter lite frukter. Efter ett tag kom de tillbaka med mangos, kokosnötter (som vi både åt och drack ur) och bananer. Vi fick dessutom med oss två stora påsar hem med frukter vilket är något som hänt flera dagar nu. Det säger något om gästvänligheten och det öppna sinnet hos de människor vi mött. En annan sak som vi har tänkt på som är talande för detta är hur man hela tiden hjälper varandra i olika situationer och då inte bara folk man känner. Ett exempel på detta är hur man väldigt ofta stannar och plockar upp liftare längs vägarna och ger de skjuts på vägen. Ett annat är hur arbetarna idag kopplade en vagn till sin fyrhjuling som han lastade med vattendunkar som vid dagens slut skulle fyllas och sedan köras upp till människorna som bodde på höjderna.

Nu står valet om vad vi ska göra imorgon. Möjligheten som finns är att åka ned till Jazienda i närheten av colombianska gränsen och titta på plantage där eller ta en dag med arbete i Panama City imorgon. Vi ska fundera under den närmsta timmen och sen får vi se.

Med vänliga hälsningar

Christian och Rickard

Dag 4: Besök på det ökända Santo Domingo

Ännu en dag ute i fält är nu avslutad. Idag var en dag som vi båda två hade sett fram emot med spänning då det var plantaget Santo Domingo som skulle besökas. Det skulle enligt Forwoods utsago bestå av sju stycken testområden men skulle ligga beläget i en så oåtkomlig terräng så att det skulle krävas en heldag för två personer att besöka dem alla. Självklart lät detta spännande och med facit i hand så blev det också en oförglömlig dag.

Det hela började med att vi som vanligt blev upphämtade klockan 07:00 av plantagen i Colons chef. Vi körde ut till de plantager vi besökt de tidigare dagarna i Colon men väl där letade vår chaufför upp en liten smal jordväg som han tyckte att vi skulle ge oss in på. Sagt och gjort, vi gav oss av in med vår stora fyrhjulsdrivna bil och färden gick längs en väg som bara blev i sämre och sämre skick. Nu i efterhand känns det lite som ett under att vi lyckades köra i ungefär 30 minuter på denna lilla väg. Vi ställde oss frågande hur man ska transportera ut all teak när träden till slut skall avverkas. Nåväl; till slut nådde vi en punkt där till och med vår chaufför ansåg det omöjligt att fortsätta med bil utan vi fick fortsätta med fyrhjuling och sedan till slut till fots. Efter ytterligare en halvtimme nådde vi Santo Domingos basstation och delade upp oss i varsitt mätlag.

Christian fick endast tre plantager denna dag men som kompensation de som var mest eländigt belägna. Detta innebar en fantastisk tur genom ofattbar natur. Djupa dalgångar med vadning genom floder varvades med höga åsar med underbar utsikt över näraliggande dalgångar. Vid vissa tillfällen var det verkligen nödvändigt att ta till macheten för att överhuvudtaget kunna ta sig vidare. Rickard hade fyra plantage men dessa låg enklare belägna och ledde till ett förhållandevis lugnt dagsverke. Efter avslutat arbete gavs dock möjlighet till lite avkoppling och Rickard hittade ett utkikstorn med härligt utsikt där han kunde blicka ut över en vacker dalgång. En sak som vi lärt oss de senaste dagarna är att det som plantagearbetare i Panama finns två sätt att bli blöt på. Igår så var det ett ösregn som stod för det hela, idag hård vandring i stekhet sol. Framförallt Christian svettades mycket under dagen vilket ledde till stora skratt hos plantagearbetarna som följde med.

En sak som har varit mycket uppskattat under arbetets gång är möjligheten att få arbeta nära lokala människor. Även om språkbarriären leder till korta konversationer så går det ändå att göra sig förstådd. Även fast man själv kommer från ett land med en annan välfärd och kultur så har man många gemensamma nämnare och det har varit väldigt lätt att lära känna arbetarna och det känns som att de trivs med det de gör. Vi fick idag dessutom möjlighet att besöka vår chaufförs familj och se hur han bodde. Det är klart att det är en annorlunda standard än hemma men samtidigt känns det som att de faktiskt har ett liv med mycket gläjde. Vi hälsade på hans stora familj; fyra niñas (flickor) och tre niños (pojkar) – alla under tio år. De bodde i ett ganska fint hus, hade egen bil och verkade som sagt lyckliga.

Däremot ska man inte sticka under stolen med att det finns klasskillnader i Panama. När man åker längs landsbygden åker man ena stunden förbi enorma herrgårdar och stora vackra hus samtidigt som man också ser människor som har det betydligt sämre. Även om fattigdomen såklart finns där så ska man nog skilja på den och misär. I många andra länder som vi båda besökt så kan man se ännu mer utspridd och djupare fattigdom. Alltså, även om fattigdomen såklart finns i Panama och det är enorma skillnader mellan de rikaste och de fattigaste så känns det ändå som att det lägsta snäppet är högre än i många andra länder.

Denna spännande dag är dock inte slut ännu. Vi ska tillbringa natten på Forwoods ranch i närheten av plantagen i Darien. Ikväll har man ordnat en tillställning åt oss då det ska bli stor BBQ. Detta är självfallet mycket uppskattat och det hela ska bli otroligt trevligt. Imorgon är förhoppningen att lyckas avsluta mätningarna men det kommer innebära en tuff dag.

Avslutningsvis skulle Christian vilja berätta om dagens ögonblick. Efter en tuff vandring upp över berg och ned i floder och ett snålt ransonerande av vatten hittade vår guide till slut en bäck med fräscht rinnande vatten. Då alla i expeditionen var mycket törstiga togs en drickapaus. Det var en häftig upplevelse att stå där i en djup, mörk djungel på andra sidan jorden tillsammans med två främmande människor och halsa i sig vatten från en bäck. Det var ett ögonblick som Christian kommer att minnas länge.

Med vänliga hälsningar,

Christian och Rickard